Diagnostisering av HI

Viktiga men ospecificerade symptom innefattar skakningar, blekhet och återkommande krampanfall. Ospecificerade symptom ligger också till grund för en misstänkt diagnos: ökad glukosförbrukning, mätbar koncentration av insulin vid hypoglykemi, reaktion på tillförsel av glukagon samt utebliven nedbrytning av fettsyror.

 

Här är den absoluta mängden insulin i blodet mindre användbart än glukosintaget, eftersom man hos barn med fokala (lokaliserade) typer av HI finner normala koncentrationer av insulin bara några centimeter från det drabbade området i bukspottskörteln.

 

Denna motsägelse förklaras med faktumet att leverns insulinnivå reglerar utsöndringen av glukos från dess viktigaste reserver i form av glykogen. Insulinnivån är dock icke desto mindre viktig då mätningar av glukos i blodet sker samtidigt. Ökningen av glukos i blodet efter tillförsel av glukagon är ett viktigt kriterium [för att fastställa diagnos]. Hyperinsulinism är mindre sannolik om denna reaktion uteblir, och i de fallen är det nödvändigt att utesluta andra orsaker.

 

För tidigt födda barn med höga energibehov, samt avbrott i växten under graviditeten är vanliga orsaker till hypoglykemi i neonatal ålder. Avsaknad av kortisol, adrenalin och tillväxthormon är också vanliga orsaker. Avbrott i nedbrytningen av fett- och aminosyror kan också orsaka hypoglykemi.

 

Hem    Imprint    Datenschutz    Sitemap    Skriv ut    Överst på sidan